Idag har det varit en (läs ovanligt) bra dag. Jag har haft oturen att drabbas av "förlossnings depression". Jag är redan känslig sedan tonåren och har varit deprimerad tidigare. Hela sommaren gick jag och var som ett nervvrak och pendla i humöret och när vardagen kom igång nu efter våra 8 veckors ledighet tillsammans hela sommaren så kom det som en blixt från ovan. Extremt trött, orolig i kroppen, okoncentrerad, lättirriterad och helt nere. Jag fortsatte som vanligt ändå och planera in en massa saker för att inte hinna känna efter men som med allting kommer verkligheten alltid ifatt en. Jag är fortfarande nere men inte hela dagarna. Att vara ensam hela dagarna får mig bara att bli mer nere men när jag ska träffa någon eller göra något just nu så får jag tvinga mig själv och tänka på att jag vet att jag får energi när jag väl umgås och inte stänger in mig för mig själv.
Det är så många som skäms och skyller på annat när dom mår dåligt. Så därför delar jag med mig med ett inlägg om hur jag mår just nu.
För det är ingenting att skämmas för!
Idag upptäckte jag lillans första tand<3
Det kändes stort :) Inte nog med det så ska hon få sova sin första natt i sin egna säng är det tänkt:)
Hennes säng har mest varit en förvaringsplats sen den sattes ihop, jag har lagt tvätt som ska vikas, hennes nallar som hon har fått. Vad ska man göra med dom? Vad använder man nallarna till? Prydnad? Damm samlare? Jag stör mig på dom för dom är bara ivägen och eftersom att hon fått dom flesta när hon var nyfödd så vill jag inte stoppa undan dom för dom påminner om den fina dagen när hon kom. Vad gör ni med nallar? Sparar ni alla? Nallar för mig är lite som en bukett blommor. Man har dom framme när man precis fått dom och.... Ja :)
Från nallar till att sova egen säng.
Hon verkar väldigt orolig av den där tanden eller är det att ligga i ny säng? Hon bökar och har sig iallafall!
