Det är så många som skäms och skyller på annat när dom mår dåligt. Så därför delar jag med mig med ett inlägg om hur jag mår just nu.
För det är ingenting att skämmas för!
Idag upptäckte jag lillans första tand<3
Det kändes stort :) Inte nog med det så ska hon få sova sin första natt i sin egna säng är det tänkt:)
Hennes säng har mest varit en förvaringsplats sen den sattes ihop, jag har lagt tvätt som ska vikas, hennes nallar som hon har fått. Vad ska man göra med dom? Vad använder man nallarna till? Prydnad? Damm samlare? Jag stör mig på dom för dom är bara ivägen och eftersom att hon fått dom flesta när hon var nyfödd så vill jag inte stoppa undan dom för dom påminner om den fina dagen när hon kom. Vad gör ni med nallar? Sparar ni alla? Nallar för mig är lite som en bukett blommor. Man har dom framme när man precis fått dom och.... Ja :)
Från nallar till att sova egen säng.
Hon verkar väldigt orolig av den där tanden eller är det att ligga i ny säng? Hon bökar och har sig iallafall!
Jag finns alltid här, glöm inte det! <3
SvaraRaderaHoppas det snart är över fina du! Kram på dig ♡
SvaraRaderaHoppas det snart över fina du ♡ Kram på dig!
SvaraRaderaFina du <3 Skönt att du mår bättre. En av mina bästa vänner fick också en depression när hon fick sin första dotter. Och jag minns hur fruktansvärt jobbigt det var. Men hon fick hjälp och hon blev bra. Nu för två veckor sen fick hon sin andra dotter och hon strålar sådär fint som man ska göra när man nyss fått barn :)
SvaraRaderaOch jag tycker att det är tur att mina barn inte fått en massa nallar. Edvin fick en av sin mormor när han låg i magen som han har i sängen. För jag kan tänka mig att dom är som dom där förbaskade tennsakerna som alla envisas med att köpa i doppresent ;)
Depression är väldigt vanligt. Har själv haft det. Men nu känner jag av ifall de smyger sig på. Så därför tar jag dagen som den kommer. Vill inte boka in för mycket för då klarar jag inte av det. De kommer nog alltid finnas i tankarna. Så man får ta det försiktigt. :)
SvaraRaderaHoppas du mår bättre snart gumman!!
SvaraRaderaDu är inte ensam, det kunde ha varit jag som skrivit detta. I somras var allt frid och fröjd för mig, men sedan började amningen strula och när jag bestämde mig för att sluta helt var det något som hände. Sedan dess har jag känt mig nere och deppig, varit otroligt trött, orkeslös och irriterad på allt och alla, vaknar med en stor klump i magen varje morgon, precis som om jag är nervös för något för jämnan, har ingen matlust och är illamående titt som tätt.
Jag tror att en stor del av problemet ligger i att jag har så himla höga krav på mig själv, att huset ska vara välstädat, tvätten och disken ska skötas, det ska bakas och när Andreas kommer hem från jobbet vill jag ha maten ståendes på bordet, trots att jag vet att Andreas inte kräver detta av mig.
Jag är en pedant och måste verkligen försöka att låta det vara lite stökigt här hemma ibland för jag mår verkligen inte bra av att försöka hålla hemmet i toppskick hela tiden, men det är lättare sagt än gjort....
Kram på dig!
Du skulle bott i Stockholm denna period, hör ju jag! Eller, vi umgås ju inte, men när man läser om "gamla bekanta" och inser att man inte är så olika, är allting så mycket lättare att relatera till. Var vill jag komma egentligen?
SvaraRaderaJo, jag upplevde precis samma sak efter min andra, sommaren 2012. Den där jävla förlossningsdeppressionen! Fy tusan vad jobbigt. Och vilken hemsk känsla i kroppen. Den kan smyga smygandes ibland fortfarande. Känslan.
Hoppas du mår bra nu iaf!
Kramar, erica (suominen