God positiv måndag!

Igår var en tung dag för mig och på kvällen tänkte jag mycket på vad jag kan göra själv för att jag ska må bra innan jag får träffa den nya prat-tanten. 

Jag vet ju att jag får världens adrenalinkick av att gå på träningspass men mitt psyke är inte moget än för att orka ta mig iväg. Efter mycket tankar på att jag äter ju redan maxdosen på min SNRI (antidepresiva medicin) och jag vet ju hur mycket det gör för mig med samtalsterapi och tänkte då: vad är det hon hjälper mig med?!

Jo att bekräfta mina känslor, att det jag tänker och tror är sant och varken rätt eller fel. Och jag har fått det bevisat att negativt tänk ger negativ energi och positivt tänk ger positivt energi!! Men för mig är det lättare sagt än tänkt. Men den här morgonen började med att jag vakna av mig själv klockan 05.00 och jag började med att tänka att det är positivt att jag vaknade så tidigt av mig själv och att det måste betyda att jag är utvilad. 

Jag gick min morgonpromenad med Puppy och jag lät han välja väg (brukar annars gå samma väg varje morgon) Men han valde en helt annan väg åt ett helt annat håll. Och av det tänkte jag att det betyder att från och med idag börjar min förändring mot det positiva. Jag ska börja leva och må bra igen! Det tar tid, men min tid kommer <3 

Ni alla har säkert hört någon säga: -Hon är inte deprimerad, hon vill bara ha uppmärksamhet. 

Uppmärksamhet är precis det jag behöver och kanske till och med det viktigaste för att jag ska överleva. 

Jag har förstått att depression leder till sämre mående för närstående. Och att det är jätte svårt att stå brevid och se på att någon man älskar mår dåligt. Det låter så ynkligt men det bästa stödet till någon deprimerad är att inte ta avstånd utan tvört om. Visa att man finns där, man behöver inte älta om det dåliga måendet. 

Några gester som gett mig vilja och hopp till att må bra är:

När min nyfunna vän Linda kom för att fika och barnen skulle leka så hade hon med sig en stor jätte fin bukett blommor. Det uppmuntrade och fick mig att känna mig betydelsefull.

När min vän Sara bjöd mig hem mig på frukost och att det sen visade sig att hennes svärmor (min kollega) berättat för henne om hur jag mår så ville hon bjuda mig på frukost. Hon tog tid av sin fritid för att göra mig glad<3

När min älskade faster eller min sambos styvmamma skriver ett PM på Facebook för att höra hur det är med mig idag och påminner mig om att jag är en bra mamma<3

Min faster brukar ofta säga till mig att jag är hennes förebild. Och jag har funderat och funderat varför hon säger så och varför skulle jag kunna vara hennes förebild? 

Ja varför inte <3

Ha en fin dag och komihåg att ett hej med ett leende på läpparna kan förändra en människas dag!

Kram Veronica

Midsommar helg och bidrag till psykisk hälsa <3

Jag har haft en lugn och fin midsommar med min familj och mina föräldrar! Hoppas ni också har haft det<3 

Jag har inte känt engagemang till att skriva några inlägg då min vardag mest innehållit nedstämda och destruktiva tankar dom senaste månaderna/halvåret.

För min egen skull då jag inte har någon kalender eller dagbok att notera min hälsa i så kan jag minnas att jag började må dåligt vid denna tid förra året och året innan. Så det är nog något slags mönster som min psykiska hälsa följer. 

Jag har mått dåligt till och från nästan hela mitt liv, men inte fören i höstas 28 år gammal har jag hittat den rätta hjälpen. Fick remiss via min prat-tant till en psykiatriker i Landskrona på Capio city klinik som var kanon. Han lyssna och såg mig. Började med en medicin i november -13 som jag ökade upp en gång i månaden tills vi hitta en dos som passa mig. Från dess såg mina månader ut så här: två veckor helvete med ångest och självmordstankar och ingen glädje för livet mest dåligt samvete för mina barn att jag inte orka ta hand om dom. Sen två veckor med energi och glädje och känslor av hopp att det kan bli bra. 

Efter varje dos ökning började det om från början två veckor helvete och två veckor glädje. 

I februari hade jag fått in rätt dos och jag mådde bättre och bättre för varje dag och kände mer glädje och orkade mer och mer. I hela 6 veckor mådde jag bra. Sen sakta men säkert svängde mitt humör och djupare och djupare tankar och huvudet snurrade av idéer som jag ville göra, projekt som jag börja på som blev halvfärdiga, möbler som skulle köpas, kläder som skulle köpas. Impulsiva idéer som jag gjorde till verklighet direkt utan att ens tänka på konsekvenserna. Inget dumt eller olagligt och antagligen därför som jag aldrig har misstänkt att det är nått sjukligt av mina sånna perioder. Men denna gången skiftade jag hastigt mellan känsla av eufori och djup nedstämdhet, kunde vända på timmar eller dag till dag. 

När Magnus börja reagera mer och mer så fatta jag att jag måste ta tag i det. Så efter 2,5 veckas bearbetning till att ta intiativ att ringa psykiatrikern igen så fick jag en tid ganska snabbt. Han skrev ut stämningsstabiliserande som hjälper mig både mot insomningsbesvären, min impulsivitet, svängningarna i mitt humör och mina paranoida tankar om att människor vill mig illa, oron och ångesten i min kropp mm. Den hjälper mot mycket.  Dock hade den jävulska insättningsbiverkningar då jag sjönk djupare ner på botten med tankar om att inte vilja leva längre, ingen ork och mycket destruktiva tankar. 

Jag har fått en psykisk diagnos och medicin som jag behöver äta resten av mitt liv. För andra låter det hemskt och en del blir rädda men det är sån lättnad för mig att jag en dag kanske kan leva ett. Lugnt och harmoniskt liv utan att ha ont i själen. 

Jag önskar ibland att jag hade fått en tumör och cancer att behandla för då hade det gått att få bort eller så hade jag fått somna in.

Men nu lever jag och jag har dagar som jag bara vill slippa leva men jag har en känsla av hopp om att jag kan bli lycklig bara jag får in rätt dos och rätt medicin. 

Jag älskar mina barn, min man och min familj mest av allt och är tacksam att dom står kvar hos mig för det är nästan lika stort helvete för dom som för mig under mina tunga perioder. 

Jag kan räkna på en hand hur många gånger Magnus sagt att jag borde lägga in mig själv men jag är glad att han sagt så då jag har insett hur sjuk jag faktiskt är .

Men titta på mig, det syns inte ett skit att jag håller på att gå i sönder från insidan.

Tack vare min diagnos har jag fått en ny vän och familjemedlem :) Puppy. 

Det är så mysigt att kolla tillbaka...

Jag har inte orkat blogga på väldigt länge pga depressionen och min hälsa men sakta men säkert mår jag bättre för varje dag! 

Idag dock är vi hemma med sjuka barn, alla fyra är hemma. Tindra är magsjuk och Valter har halsont med feber :( 

Magnus är med Valter på vårdcentralen och tindra vilar framför tvn och jag ska passa på att hålla på i trädgården :) Underbart.

Hoppas allt är bra med er?!

Jag kollade tillbaka i bloggen och kände mig tvungen för min egen skull att göra ett inlägg för det är ju så kul att kolla tillbaka :)

Det var länge sen!

Det var länge sen nu, jag har tänkt göra ett inlägg läng nu men inte orkat.

En vändans lång historia kort, jag har lidit/lider av psykisk ohälsa flera månader, började redan under graviditeten med Saga och blev sakta men säkert bara värre och värre och hela hösten och vintern har varit så tung. Men som man inte tror när man mår så dåligt så finns det hjälp och det kan bli bättre. Det gäller bara att öppna munnen och berätta och erkänna hur dåligt man mår, för det är inget som syns på utsidan. 

Jag vet att det är påväg att vända nu men det tar tid och jag har accepterat att jag blir inte frisk över en natt utan det får ta den tid det tar. 

Igår fyllde Tindra 8år <3

I lördags firade vi henne med hennes kompisar med ett maskeradparty.

Det var kul, det kom monster, cowgirls, katter och pirater mm 

Tindra bestämde all fika och var själv med och gjorde marängtårtorna och jag gjorde cupcakes. Det känns otroligt att jag har en dotter som är 8 år <3 

Hoppas allt är bra med Er!!

Tänka sig att behöva tvinga sig..

Tänka sig att behöva tvinga sig iväg till  som är trevligt. Så är det. Men idag var det jag som skulle ha med bröd till fikat efter babyrytmiken så det var bara att ge sig iväg. Vad är en fika efter babyrytmiken utan bröd lixom?! 

Och som vanligt när jag är där så tänker jag varför har jag så svårt att komma iväg på sånt här som jag tycker är trevligt? 

Det är inte mig det är fel på det är min hälsa! 

Såpbubblorna är nog det bästa med hela rytmiken :)

Kram på er <3

Hej från oss

Här är det väldigt lugnt med bloggandet just nu. Jag tar det lugnt med det mesta just nu, välbehövligt.

Jag sa ju att bloggen ska bli lösen skyddad men har inte orkat ta tag i det. 

Vi har varit på en lugnt och skönt besök uppe hos mina föräldrar i Stockholm. Det behövdes utan att flänga runt och bara åka dit utan måsten <3 

Hoppas allt är bra med er?!! 

Kram V

Hej igen

Här har vi det rätt lugnt och bra. Tindra och Melvin är hemma eftersom att det är höstlov. I eftermiddag ska Melvin iväg och leka med en kompis och Tindra hon leker med granntjejen. I lördags var jag iväg på tjejmiddag/Inredningsparty super trevligt. Jag var iväg helt själv utan barn, och ja det var så skönt. En riktig laddning, även fast jag kom hem strax efter 02 :) Min fantasi står helt still gällande att komma på ett lösenord till bloggen... Jag skickar det den 1 november till er mail.
Kram och hej