måndag 18 mars 2013

Utveckling till att bli en egen självständig person

Ibland tycker jag att det är riktigt svårt att vara förälder, gör jag rätt gör jag fel, sa jag rätt nu eller med Gud vad flög ur mig?! Ibland kommer jag på mig att jag sjunker ner på barnens nivå när dom Tjaffsar emot, jag tror mest att jag gör det för jag blir så paff och inte vad hur jag ska hantera situationen!

Melvin och jag har haft många konflikter i helgen! Och inte bara några små utan både han och jag har gått ett steg längre och testat varandras gränser. Det börja med att Melvin testa mina gränser och då visste jag inte vad jag skulle ta mig till och blev "rasande arg" istället..

Nu kommer jag inte ihåg hur den ena dispyten började men han försökte ta sönder sina Nintendo DS spel och jag sa åt honom hur dyra dom var och hur jag velat köpa ett sånt till honom jätte länge innan han fick det för att dom just är så dyra men han fortsatte bara ännu mer, då sa jag åt honom att gå ut från vardagsrummet för jag ville inte se på när han förstörde dom. Då gick han i väg och drog Dom mot vägen och slog med sina leksaker på dom och sen längde han ut dom genom dörren!? What varför? Nu när jag har skrivit så kommer jag på varför han blev så arg. Det var för att jag tog spray i hans hår och snygga till han när han skulle på grabb kväll med Magnus!
Det var antagligen ett övertramp av mig in på hans revir som han inte uppmärksammat tidigare. Och som mamma tror jag att han alltid kommer vara min lilla Melvin! Sen vid matbordet, hade han inget bordsskick för fem öre och vi sa åt honom att uppföra sig annars avvisar vi honom från bordet, då svara han bara -Okej, jag går! Hej då!
Då om nått blev jag ännu mer paff då han annars nästan börjar böla och lovar att han ska sköta sig..
Ja det har varit fler incidenter men behöver inte nämna alla!

Nu i efterhand vet jag ju att han håller på att växa och utvecklas och det är helt normalt men just när jag stod där och han var som en kaxig tonåring så blev jag bara förbannad och handlings förlamad!
Jag har läst någonstans att 5-6 års åldern ofta kallas för lilla puberteten och att det handlar mycket om känslor och stora tankar som livet och döden och om viljan och stoltheten att vilja vara stor och självständig och viljan att vara som en bebis igen..

Phu det gör ont i mamma hjärtat ibland när man inte vet vad man ska säga/göra!
Och mer av det här kommer det bli, små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer...

6 kommentarer:

  1. Ja nog är det svårt alltid! Och som du säger; inte blir det lättare. Det har man ju märkt:)!

    SvaraRadera
  2. Oj då. Det är inte lätt att veta varför och hur man ska ta alla dessa turer med utbrott och gud vet allt. Det ändras ju hela tiden så när man tror man vet hur man ska hantera vissa saker blir det andra bullar. Kämpa på!

    Det är ju kul med kläder året om men vår och sommar är härligast! :)

    Vi gjorde ett trädäck för ett år sedan ja. Sambon gjorde allt själv och det gick på 15 000 kr alltihop. Vad roligt att ni planerar trädäck. Det är najs när det är klart! Lycka till med det! Vi har några projekt som drar igång nu i påsk och jag kommer såklart blogga mycket om det framöver.

    Tack tack, hoppas ni också får en bra dag i blåsten.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Tack vi har varit ute och myst i solen, det blåste här också -men bara lite. Hatar blåst! :)

    Jadu älskade barn vad man kan bli tokiga på dom...gah! :D Jag har trott att jag nästan ska tappa förståndet när tonåringarna och jag har haft våra "bråk"! Tur att man inte gör det...:)Jobbigare är ju allt när man är gravid också. KRAM

    SvaraRadera
  4. Hej tjejen!
    Vilken fin blogg du har!
    Ja du, det där med barnen är inte så lätt. Man måste göra saker ibland man egentligen inte vill, men tänk bara att det är för deras skull. Du klarar det!
    kram

    SvaraRadera
  5. Haha nä jag skulle knappast benämna mig som en tursam person heller men denna gång var jag allt lite tursam ;-)

    Jadu barnens frigörelse är en låååååång period och det är mycket som ska gås igenom på vägen. Inte alltid lätt att vara konsekvent och sätta gränserna men jag är övertygad att både du och jag gör så gott vi kan. Med det och mycket kärlek och trygghet kommer man långt faktiskt.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Ja denna trotsålder, ibland blir man tokig på dem och just nu är mitt tålamod inte det bästa... Jag har mina duster med vår dotter varje morgon, hon är precis som en tonåring i sättet... (jag vet vad jag har att vänta mig om cirka 8 år alltså)

    Skulle i alla fall bara skriva att du inte är ensam!!

    Hoppas du har en bra dag

    Kramar

    SvaraRadera

Tack för din kommentar <3