Tredje dagen med krafsande ångest varvat med panikångest.
Jag har det bra, jag är nöjd men jag är inte nöjd med mina tankar och ett vist beteende.
Jag måste tänka konstant på att inte svepas med impulser och tankar. Jag måste lära mig att stanna upp och tänka: A A A stopp stopp, är det här så bra idée, vad får det för konsekvenser? Får det några koncekvenser? Måste jag verkligen gå "all in". Räcker det inte med bara en liten bit av kakan, jag behöver inte ha så bråttom och tro att jag kan eller reder ut allt på samma gång.
Det här med att klara av vardagen och oväntade händelser klarar jag inte av än och jag förstår det. Men ibland kommer känslorna av att ha bråttom framåt, jag vill knögla ihop alla jobba känslor och mitt dåliga mående som ett gammalt brev och kasta det och springa tillbaka till vardagen.
Men så enkelt är det inte. Jag måste bryta det här med att ha så bråttom och inte tänka imam jag gör slag i saker.
Jag mår inte som på botten men det är svårt att acceptera läget när jag igentligen vill springa framåt och utvecklas.
Förstår att det måste ta väldigt mycket på krafterna att ändra på något som (antar jag) du har gjort länge och som varit naturligt för dig. Heja dig!! Du är fantastisk!
SvaraRadera