För varje dag sen i fredags har jag börja känna lugn i själen och huvudet spinner inte på som det där hamsterhjulet. Jag kan reflektera över mina handlingar och fundera över dom, var det här verkligen så smart eller det här blev jätte bra.
Visst låter det konstigt. Du vet när man var liten och gjorde något riktigt bus och adrenalinet bara pumpades ut i hela kroppen och man skratta och grät på samma gång för man visste inte alls hur koncekvenserna skulle bli eller om man skulle bli påkommen. Typ så kan jag må i flera veckor, alltså adrenalinet i kroppen, tusen tankar och idéer. Är det rätt eller fel är det bra eller dåligt. Jag har ingen aning vi kör på ändå.
Du vet som den morgonen när du försovit dig och har ett as viktigt möte. Du kastar på kläderna borstar knappt tänderna och smäller igen dörren och sätter dig i bilen och kommer på att du glömde låsa. Går tillbaka och låser dörren och innan du hunnit komma tillbaka till bilen igen så kommer du på fan jag har glömt mobilen och plånboken också. Tillbaka hämta mobil och plånbok och köra till jobbet på det viktiga mötet med andan i halsen.
När du väl kommit fram till jobbet och knackar på dörren till den personen som du ska ha möte med och den personen inte har kommit än så du får sitta och vänta. Du hinner tänka på att du har andan i halsen och att du körde för fort och när du väl kommit fram och stressat som en riktig dåre så var det fan inte hela världen att du kom sent.
Efter det här viktiga mötet och din arbetsdag åker du ut till ett köpcentrum 2 mil bort du går in och tar kläderna som du valt ut att ha på en middag samma kväll, du går fram till kassan där du upptäcker att din visakort ligger löst i jackan som är hemma. Inga pengar i plånboken och ingen du känner finns i närheten och kan lägga ut. Du ska vara på middag om 2 timmar och köpcentrumet stänger om 1,5 timme.
Kör som en dåre hem hämtar plånboken kör tillbaka betalar kläderna och kör hem hinner inte duscha nu heller utan det blir en raggardusch med parfym och deo och sminkar över sminket från igår. Andan i halsen igen.
Det var en beskrivning av hur jag har känt mig dom senaste månaderna. Vet inte om det är en begriplig "historia".
Om inte så har min vardag kortfattat inneburit ständig kaos.
Nu är jag glad för att jag mår bättre och nu vågar jag faktiskt tro att det kan bli bra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar <3